Kom preics hem från arlanda, röd runt ögonen såklart. Lucas kommer man inte se på 10 månader heller, eller jo via webb cam men inte på riktigt. Känndes riktigt tufft när man faktist stog där på arlanda, kramade om honom hårt och sen bara såg honom gå där ifrån och tänka "sista gången jag ser honom på länge". Så hela familjen kramades och grät, ååh va jobbigt ! Jag har alltid så himla svårt med att säga hejdå, blir alltid liksom ledsen och blablabla.
Så nu går han säkert runt i Tax Free med Joel och Emil, som också skulle åka till usa. Nej nu måste jag tänka på annat, det är ju skit kul för honom att få värsta äventyret! Men jag får inte ut bilden i huvet av honom.
That's all folks, see yah.

Bror och jag i Naples, Florida. <3